Victor Västernäs är 30 år och har ett liv som proffsseglare bakom sig. Han har seglat sedan han var fem och har försörjt sig på seglingen på heltid sedan gymnasiet. Han har framför allt hållit på med olympisk segling. När Victor föll på mållinjen för att ta sig till OS i Rio bestämde han sig för att göra något annat och byta karriär. Med en examen i maskinteknik från Chalmers 2013 sökte han sig till Pöyrys traineeprogram ”Konsultslussen” för nyexade studenter och juniorkonsulter. Teknikdygnet har intervjuat honom!
Du har ett tidigare liv som professionell seglare. När bestämde du dig för att sadla om till teknikkonsultbranschen? Vad var avgörande för att lägga om livet och hitta nya mål?
Man kan säga att beslutet att sluta segla på elitnivå mognade fram under 2016 och fick ett definitivt slut i maj, då det stod klart att jag och min seglingspartner Fritiof inte klarade av att kvalificera oss till OS i Rio.
Jag har parallellt med seglingen pluggat på maskinteknik på Chalmers och ville gärna göra något vettigt av det. Valet stod mellan att plugga master i produktutveckling eller om det var möjligt, söka jobb. Det viktigaste var att jag skulle få möjlighet att fortsätta utveckla mig själv. Från seglingen hade jag kommit till insikt med och jobbat mycket med lag och ledarskap, jag såg hur viktig kommunikation och beteende var för prestationen. Det var väldigt lockande att applicera dessa kunskaper i ett nytt sammanhang. Min tanke var att konsulter har större krav att prestera och den utmaningen gillar jag.
Vilken väg gick du för att få anställning på Pöyry?
Jag skrev ett väldigt bra cv med massa fina formuleringar om målsättningar, prestationer och hur jag hade skaffat massa personligt erfarenhet från min idrottskarriär. Sedan blev jag lite trött på mig själv och lade till ett stycke om hur jag kuggade tentor i miljö-energiteknik och thermodynamik, två som jag tänkte vara centrala för Pöyrys verksamhet. Det var väl lite av en rövare men jag förde ett resonemang om att eftersom jag gjorde omtentor kunde jag nu dessa ämnen extra bra.
Det tog mig till intervjudagen som hade lite ”idolaudition”-känsla. Vi var fem hungriga aspiranter som fick hålla presentationer och gå igenom fem intervjuer av olika karaktär, från problemlösning till mer traditionella frågor om ”var ser du dig själv om 10 år”.
Jag var helt slut efter den dagen, mentalt utmattad. Det var ändå värt det och jag fick ett trevligt samtal från min blivande chef en tid senare.
Levde traineeprogrammet Konsultslussen upp till dina förväntningar?
Jag hade inte förväntat mig att kunna allt efter [Konsult]Slussen, så jag tycker att det levde upp till mina förväntningar. När man fick ta del av mer erfarna kollegors kunskap på vitt skilda områden blev man helt klart ödmjuk. Jag blev inte expert på något genom Konsultslussen, men nu har jag ett bättre koll och vet var eller vem jag ska fråga internt på Pöyry. Det var en bra väg in i arbetslivet!
Får du användning av dina seglarkunskaper i ditt nuvarande yrke?
Jag får inte så mycket användning för mina äckligt bra hissningar i hårdvindsgippsättningarna. Det är synd för de är världsklass!
Det mest konkreta jag kanske kommer att ha användning för i framtiden är min generella förståelse för havet. Jag hoppas kunna applicera det om jag jobbar mer med sjökabelförläggning. Annars är det generella mjuka egenskaper som gruppdynamik som jag tar med mig.
Vilken var den tuffaste utmaningen under traineeprogrammet?
Jag är extremt höjdrädd, jag gillar att ligga runt en meter över vattenytan. Ett moment i programmet är att prova på byggnation/montering av luftledningastolpar. Ryktet säger att man då ombedes klättra upp i stolparna som är cirka 20 meter höga. Detta moment är inte avklarat ännu eftersom kursledaren fick förhinder. Men jag bävar fortfarande för detta moment.
Victor Västernäs från sitt tidigare liv tillsammans med seglarkollega. Foto: Pedro Martinez/Word Sailing/Sailing Energy
Nu när du är fast anställd på Pöyry, kan du tala om något specifikt uppdrag du personligen kommer vara involverad i, som du ser extra mycket fram emot?
Vi håller på och projekterar en 130 kV markkabel i Nacka med sjökabelanslutning till Lidingö där jag är projektledare. Det är väldigt tekniskt spännande med många schaktfria förläggningar och svåra passager där vi måste hitta en väg fram. Det är som att länsa med en 49er (den båttyp som jag seglade) i hårdvind och stora vågor. Om man inte passar sig kapsejsar hela projektet…